Och.
Ett av de mest förbisedda orden i vårt språk är kanske också ett av de mest trösterika: och.
Det lilla bindeordet som länkar samman meningar, händelser, ögonblick – och ibland själens motsägelser.
I Bibeln återkommer det ständigt. Vers efter vers börjar med och – särskilt i den hebreiska grundtexten där det lilla ordet ו (vav) lägger sig som en rytmisk puls i skapelseberättelsens flöde:
Och Gud sade… Och det blev så… Och Gud såg att det var gott.
Det är inte slarvigt. Det är inte stilistiskt bristfälligt. Det är en medveten rytm. Ett uttryck för Guds handlande som aldrig stannar. Ett språk som andas rörelse, närvaro och fortsättning.
När jag nu, i slutfasen av repetitionerna inför föreställningen Här börjar evangeliet, går igenom texten gång på gång, är det just bindesatserna som visar sig vara det svåraste.
Inte de stora orden som stillar stormar eller väcker liv.
Utan de där små orden och satserna som lätt slinker förbi:
Och han sa…
Sedan gick de vidare…
Genast…
Men Jesus svarade…
Utan dem faller berättelsen isär.
Som en rad pärlor utan tråd.
Det är de som bär publiken vidare. Som syr ihop vardag med under. Tystnad med tal. Fråga med svar.
Och kanske är det så i livet också?
Vi vill ofta städa våra inre rum, sortera tankar, stänga av det motsägelsefulla. Men livet är inte ett rättegångsprotokoll. Det är en poesi av motsatser.
Här är några stunder då just ordet och bär:
Jag tror – och jag tvivlar.
Jag saknar – och jag är tacksam.
Jag längtar – och jag är rädd.
Jag håller ihop – och jag är trött.
Och är ett hoppets ord. Ett relationsord. Ett tecken på att berättelsen inte är slut.
Det förbinder oss med det som var, det som är, och det som ännu inte blivit.
Det viskar: du behöver inte välja bort. Du får leva i spänningsfältet.
Det är där nåden verkar.
Kanske är det därför Bibelns berättelser är genomsyrade av och.
För Gud är en Gud som fortsätter. Som talar och handlar.
Som dör och uppstår.
Som är helig och nära.
Som rymmer både dom och nåd,
både stillhet och storm,
både början och slut
– och något däremellan.
🎭 Just idag är det exakt en månad kvar till premiären av Här börjar evangeliet.
Vi spelar på Jönköping Konsert & Kongress 20–21 september – och föreställningarna är i princip slutsålda.
Men det här är bara början.
Nu bokar vi turné för 2026, och vi har börjat få frågor från olika delar av landet.
Vill du att Här börjar evangeliet kommer till din ort? Hör gärna av dig, så samtalar vi vidare om möjligheter och upplägg!
🎧 Vill du höra mer?
Jag fick nyligen möjlighet att samtala om tro, tillit och livets både–och i podden ”11-kaffe med fru Vintage”. Lyssna gärna:
👉 Avsnitt med Niklas Hallman i “11-kaffe med fru Vintage”
🌿 Kom och landa
I höst leder jag en stilla retreat på vackra Nimbusgården på Öckerö. Ett tillfälle att lyssna in det lågmälda och få kontakt med Guds och.
En bön:
Herre, lär mig leva i både–och.
När jag vill stänga, hjälp mig att öppna.
När jag vill förenkla, ge mig mod att stanna kvar.
I spänningsfältet. I rytmen. I rörelsen.
Tills din nåd bär mig vidare.